Sanning eller lögn

Kristen tro är en tro på en person, nämligen Jesus Kristus. I Bibeln finns många uttalanden där Han gör enorma anspråk (till och med att vara Guds Son). Antingen är han världshistoriens största galning och lögnare. Eller så sa han sanningen och är vårt stora hopp. Här kommer två uttalanden: "Jag är vägen sanningen och livet." "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria."

Kristendom är inte för religiösa människor

Att många människor utövar olika religioner är ett uttryck för vårt sökande efter en djupare mening. Kristendomen är precis tvärtom - och därför egentligen raka motsatsen till en religion! Bibeln talar om att det är Gud som söker efter oss. Vi som efter syndafallet tänker människotankar och inte Guds tankar. Och faktiskt vandrar vår egen väg. Eftersom syndens lön är döden blir slutet den eviga döden. (Och en folktom himmel.) Men Bibeln slutar inte där. Den fortsätter att berätta om en frälsning från syndens eviga konsekvenser och straff. En Guds gåva därför att Jesus dog i vårt ställe. "Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus , vår Herre."

Omkastad ordning

Hur ska jag tjäna Gud? Be, vara snäll, göra mitt bästa, ge av mig själv till andra...? Så är tanken mer eller mindre överallt bland oss religiösa människor. För någonting fattas, vi är inte perfekta - det känner vi på oss. Jesus vänder upp och ner på alla begrepp. Därför bygger kristen tro på att läsa Bibelns uppenbarelse. Vi skulle inte, med vår tankeförmåga, kunna sitta och fundera och meditera oss fram till om kristen tro är en tro att tro på. Observera t ex vem som tjänar vem i bibelordet nedan. "Så har inte heller Människosonen (Jesus) kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

"Den mannen tar emot syndare"

Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariséerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver." (En stilla fråga: vem är du?)

Det kristna hoppet

"Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du gett mig vara med mig." Så bad Jesus när han vandrade här på gorden. När Jesus snart kommer tillbaka och därmed avslutar denna tidsålder så blir gemenskapen med Jesus som börjat här på jorden fullkomlig. Då byts tro i åskådning. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då ska jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd. Inga fler syndafall och slut på hunger, törst och tårar. Amen, kom, Herre Jesus! Och festen började!

Evangelisk-luthersk tro i kortform

Det kan vara svårt att sammanfatta och förklara vad evangelisk-luthersk tro är. Helst om man ska göra det kort. En idé kan vara att ta del av förklaringen till symbolen "Lutherrosen" som kommit att bli emblemet för den lutherska kyrkan, eller den evangelisk-lutherska bekännelsen, ända sedan reformationstiden. Den sammanfattar den lutherska teologin.

Vad symboliserar Lutherrosen?

"Först är det ett kors, svart i ett hjärta med naturlig färg, för att jag skall påminnas om att tron på den Korsfäste gör oss saliga. Ty om man av hjärtat tror, blir man rättfärdig... Ett sådant hjärta skall sitta mitt i en vit ros som symbol för att tron ger glädje, tröst och frid - den sätter kort sagt den troende i glädjens vita ros. Tron ger inte den frid och glädje som världen ger. Därför skall rosen inte vara röd utan vit, ty den vita färgen är alla saliga andars och änglars färg. Rosen skall stå i ett himmelsblått fält som symboliserar att glädjen i anden och tron är en början på den kommande himmelska glädjen. Den är redan nu en del av tron, som i hoppet griper om det man ännu inte ser. Och runt detta fält finns en gyllene ring som ett tecken på att saligheten i himmelen är evig och utan slut, och därtill mer värd än all jordisk glädje, precis som guldet är den allra ädlaste och dyrbaraste av metaller."

Martin Luther

(LW 49:358)